Jag är en tillsvidare anställd av staten som tillsvidare sitter i karantän

Mitt arbetsliv är en historia om ett mångårigt lidande. Nu har det gått 106 dagar sedan min chef och personalchefen har satt mig i karantän. Jag svävar sedan dess i ovisshet med en ständig inneboende oro. Jag lever mellan hopp och förtvivlan utan att veta vad som pågår och vad som kommer att hända i framtiden. Detta handlar om mig och min framtid men jag i alla avseende har undanhållits information.

Till en följd av hanteringen av trakasserier som jag varit utsatt för begravdes min arbetskarriär genom beslut av bl. a. personalchefen hösten 2003. Fortsättningsviss stängdes jag av den 16 oktober 2006 från kontakten med studenterna och fråntogs jag mina samtliga arbetsuppgifter.
Som en avslutning på planerna underrättades jag 18 oktober om att universitetet avser att säga upp mig. Så var målet uppnått!
Med detta fasansfulla, onödiga inslag fråntogs jag inte bara mina arbetsuppgifter utan mitt MÄNNISKOVÄRDE och min STOLTHET.

Som jag förstår hade man redan i april 2006 bestämt sig för att bli av med mig. Den 18 november underrättades jag om uppsägning. Sedan dess vet jag inte vad som pågår bakom kulisserna? Jag vet inte vad jag har gjort för fel? Jag vet inte vad jag straffas för? Jag vet inte varför jag befinner mig i denna situation? Jag vet inte vad jag väntar på att hända? Eller hur länge till ska jag befinna mig i denna ohållbara situation? Jag håller på att bryta ner med tiden och psykiskas ihjäl!

Vi tre dvs (jag, min chef och personalchefen) är anställda av staten. Jag har i alla mina 14 år som statligt anställd arbetat omsorgsfullt, ärligt och hederligt. Jag har aldrig misskött mitt arbete medan chefen och personalchefen har i flera avseenden brustit i sina roller och svikit staten då de utsatt statens anställd (dvs mig) för olika otillåtna handlingar och försatt mig i denna situation som jag idag befinner mig i.

Min nuvarande situation är inte mer hållbar än det jag tidigare under årtal befann mig i. Jag känner mig omringad av ansiktslösa varelsen som är omklädda till människor. Dessa varelsen går tätare och tätare ihop och gör ringen runt mig mindre så att jag inte nu längre kan andas. Jag kvävs!

År 2006 och i Sverige ska INGEN behöva behandlas som jag har blivit behandlad. Det ska inte vara acceptabelt att en anställd, MÄNNISKA, under flera år blir psykiskt misshandlad på ett så ofattbart sätt på sin arbetsplats och sedan helt sönderkrossad ska slängas ut med smuts i bagaget! Vad är detta för system? Vad är denna för arbetsmiljö? Vilka är dessa för varelse? Och vad säger lagen, AML, MBL, LAS och ....?

Med denna utmattningsteknik kommer man inte att lyckas få mig att ge upp! Jag tror på det jag gör, hoppas på att kunna få sanningen att segra och drömmer om denna dag!!