Efter 5 månader isolering och allt som jag har varit utsatt för har nu universitetet kommit med sitt förslag!
Jag ska antingen får ersättning motsvarande 18 månaders lön och sluta eller får andra arbetsuppgifter men INTE UNDERVISNING. Jag är en skicklig lärare som är kompetent i flera ämnen. Vad skulle jag göra annars om inte undervisar?
Personalchefen uppskattar en skicklig och mångkomptent lärare som gör rätt ifrån sig genom att erbjuda två alternativa förslag. Köpas ut eller göra andra arbetsuppgifter men INTE FÖRELÄSA!
Förstår bara inte varför jag i 5 månader har försatts i karantän innan förslaget kommit upp på bordet?
För 20 år sedan flydde jag från fanatism och diktatorisk förtryck till Sverige på längtan efter frihet, respekt, civilisation och demokrati.
Efter 20 år vistelse i Sverige längtar jag nu efter ett värdigt liv. Det liv som jag en gång haft!
Jag längtar nu efter mig själv! Det Jaget som jag en gång varit.
Jag längtar efter livslust och livsglädje. Det som dessa människor har avsiktigt berövat mig!
Nu efter 20 år vistelse i Sverige längtar jag efter min MÄNNISKOVÄRDE och YRKESSTOLTHET!
Hade jag för 20 år sedan vetat vad civilisation, demokrati och frihet kan innebära skulle jag hellre stå ut med fanatism i den autoritära staten.
Dessa människor har tagit allt, precis allt ifrån mig och skadat mig ordentligt!
Dessa människor har totalt förändrat mitt liv, mina värderingar och min syn på människor!
Allra värst har dessa människor FÖRSTÖRT MIN BILD AV SVERIGE!
Mullorna skulle inte ha kunnat omvandla mig till det som dessa civiliserade människor i ett demokratiskt samhälle med fantastiska lagar har lyckats göra!
Nu har dessa människor rivit alla vägar och jag ser ingen annan utväg än att väcka åtal för mina berövade rättigheter!
måndag 19 mars 2007
tisdag 30 januari 2007
Jag är en tillsvidare anställd av staten som tillsvidare sitter i karantän
Mitt arbetsliv är en historia om ett mångårigt lidande. Nu har det gått 106 dagar sedan min chef och personalchefen har satt mig i karantän. Jag svävar sedan dess i ovisshet med en ständig inneboende oro. Jag lever mellan hopp och förtvivlan utan att veta vad som pågår och vad som kommer att hända i framtiden. Detta handlar om mig och min framtid men jag i alla avseende har undanhållits information.
Till en följd av hanteringen av trakasserier som jag varit utsatt för begravdes min arbetskarriär genom beslut av bl. a. personalchefen hösten 2003. Fortsättningsviss stängdes jag av den 16 oktober 2006 från kontakten med studenterna och fråntogs jag mina samtliga arbetsuppgifter.
Som en avslutning på planerna underrättades jag 18 oktober om att universitetet avser att säga upp mig. Så var målet uppnått!
Med detta fasansfulla, onödiga inslag fråntogs jag inte bara mina arbetsuppgifter utan mitt MÄNNISKOVÄRDE och min STOLTHET.
Som jag förstår hade man redan i april 2006 bestämt sig för att bli av med mig. Den 18 november underrättades jag om uppsägning. Sedan dess vet jag inte vad som pågår bakom kulisserna? Jag vet inte vad jag har gjort för fel? Jag vet inte vad jag straffas för? Jag vet inte varför jag befinner mig i denna situation? Jag vet inte vad jag väntar på att hända? Eller hur länge till ska jag befinna mig i denna ohållbara situation? Jag håller på att bryta ner med tiden och psykiskas ihjäl!
Vi tre dvs (jag, min chef och personalchefen) är anställda av staten. Jag har i alla mina 14 år som statligt anställd arbetat omsorgsfullt, ärligt och hederligt. Jag har aldrig misskött mitt arbete medan chefen och personalchefen har i flera avseenden brustit i sina roller och svikit staten då de utsatt statens anställd (dvs mig) för olika otillåtna handlingar och försatt mig i denna situation som jag idag befinner mig i.
Min nuvarande situation är inte mer hållbar än det jag tidigare under årtal befann mig i. Jag känner mig omringad av ansiktslösa varelsen som är omklädda till människor. Dessa varelsen går tätare och tätare ihop och gör ringen runt mig mindre så att jag inte nu längre kan andas. Jag kvävs!
År 2006 och i Sverige ska INGEN behöva behandlas som jag har blivit behandlad. Det ska inte vara acceptabelt att en anställd, MÄNNISKA, under flera år blir psykiskt misshandlad på ett så ofattbart sätt på sin arbetsplats och sedan helt sönderkrossad ska slängas ut med smuts i bagaget! Vad är detta för system? Vad är denna för arbetsmiljö? Vilka är dessa för varelse? Och vad säger lagen, AML, MBL, LAS och ....?
Med denna utmattningsteknik kommer man inte att lyckas få mig att ge upp! Jag tror på det jag gör, hoppas på att kunna få sanningen att segra och drömmer om denna dag!!
Till en följd av hanteringen av trakasserier som jag varit utsatt för begravdes min arbetskarriär genom beslut av bl. a. personalchefen hösten 2003. Fortsättningsviss stängdes jag av den 16 oktober 2006 från kontakten med studenterna och fråntogs jag mina samtliga arbetsuppgifter.
Som en avslutning på planerna underrättades jag 18 oktober om att universitetet avser att säga upp mig. Så var målet uppnått!
Med detta fasansfulla, onödiga inslag fråntogs jag inte bara mina arbetsuppgifter utan mitt MÄNNISKOVÄRDE och min STOLTHET.
Som jag förstår hade man redan i april 2006 bestämt sig för att bli av med mig. Den 18 november underrättades jag om uppsägning. Sedan dess vet jag inte vad som pågår bakom kulisserna? Jag vet inte vad jag har gjort för fel? Jag vet inte vad jag straffas för? Jag vet inte varför jag befinner mig i denna situation? Jag vet inte vad jag väntar på att hända? Eller hur länge till ska jag befinna mig i denna ohållbara situation? Jag håller på att bryta ner med tiden och psykiskas ihjäl!
Vi tre dvs (jag, min chef och personalchefen) är anställda av staten. Jag har i alla mina 14 år som statligt anställd arbetat omsorgsfullt, ärligt och hederligt. Jag har aldrig misskött mitt arbete medan chefen och personalchefen har i flera avseenden brustit i sina roller och svikit staten då de utsatt statens anställd (dvs mig) för olika otillåtna handlingar och försatt mig i denna situation som jag idag befinner mig i.
Min nuvarande situation är inte mer hållbar än det jag tidigare under årtal befann mig i. Jag känner mig omringad av ansiktslösa varelsen som är omklädda till människor. Dessa varelsen går tätare och tätare ihop och gör ringen runt mig mindre så att jag inte nu längre kan andas. Jag kvävs!
År 2006 och i Sverige ska INGEN behöva behandlas som jag har blivit behandlad. Det ska inte vara acceptabelt att en anställd, MÄNNISKA, under flera år blir psykiskt misshandlad på ett så ofattbart sätt på sin arbetsplats och sedan helt sönderkrossad ska slängas ut med smuts i bagaget! Vad är detta för system? Vad är denna för arbetsmiljö? Vilka är dessa för varelse? Och vad säger lagen, AML, MBL, LAS och ....?
Med denna utmattningsteknik kommer man inte att lyckas få mig att ge upp! Jag tror på det jag gör, hoppas på att kunna få sanningen att segra och drömmer om denna dag!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)