Till mina studenter!!

Under många år skämdes jag och gömde mig i ett svart hål.
Jag var rädd, vad händer om det kommer ut?
Om det kommer ut hur skulle jag stå inför studenterna och undervisa?
Om det kommer ut hur skulle min familj hantera det?
Om det kommer ut hur skulle jag själv hantera det sociala livet då jag är utpekad?
I tystnadens mörker och i min ensamhet sjönk jag djupare och djupare. Jag krympte och blev mindre och mindre. Så småningom kände jag inte igen mig själv längre. Jag var en annan individ.

Nu har det hänt! Det har kommit ut och jag med! Nu förstår jag hur förståndiga ni unga, vuxna människor är! Jag ser hur bra min familj hanterar detta! Och jag får stöd från samhället istället för att känna mig utpekad.
Jag lämnade det svarta hålet! Och nu lyser det överallt!
Helt plötslig är jag inte ensam längre! Ni finns, min familj finns och samhället finns!
Vad dum jag var!
Jag vet inte om detta är dröm eller om det svarta var en mardröm!
Men jag vet vad jag vill!
Drömmen ska inte sluta!!