Maktens arm når dit lagens arm inte når!

Sedan 11 oktober 2006 har olika aktörer kommit in i mitt liv, har genomfört sin akt och gick ut. Jag trodde att de skulle fylla ett behov jag hade uttryckt. När jag förstod hur jag skulle ha förhållit mig till dessa aktörer var akten avslutad och skadan redan hade skett.
Jag viste inte vilka dessa människor var. Nu, när historien har talat sitt klara språk kan jag ana vad dessa människor är för sort bärare av kulturkrafter och rättspatos.

Jag vet inte om jag i en liknande situation i mitt gamla hemland skulle bli sämre behandlad, skull bli mer förtryckt och förnedrad, skulle förlora mer än min värdighet, min yrkesstolthet och mina mänskliga rättigheter!?

Men, jag vet att i mitt gamla hemland ”förtrycket och förnedringarna” inte var riktad mot mig personligen.

Våldtäkt och mobbning enda övergreppen där offren får skulden!

Saudiarabiska flickan berättade om övergreppen. När de sex männen våldtagit henne kände hon inte sin kropp längre. Den sjunde mannens kroppstyngd fick henne att tappa andan. Flickan i Saudiarabien fick skulden och dömdes till 200 piskrapp. Först var det 90 piskrapp för ”otillåtet umgänge”. När hon överklagade skärptes straffet till 200 piskrapp och sex månaders fängelse.

Jag ser fortfarande våldtäktsmännens ansikten när jag sover. Min värsta mardröm är den brutala verkligheten i mitt liv. Vanliga människor förstår mig men inte rättväsendet, säger den våldtagna saudiska flickan.

Vem bär egentligen ansvaret för ett brott?

Vem ska förändra sitt beteende? Offret eller förövaren?

Lagen är den enskildes skydd mot den offentliga makten

"Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet.”.

Att VARA rättslös under autoritära styren gör mindre ont  än att mitt i demokratierna och i lagens namn BLIR rättslös!

En sann historia jämförbar med vuxenmobbning på arbetsplatser

Sen en natt på 60 talet blev en kvinna i en välbärgad stadsdel i New York City mördad. Mördaren avlägsnade sig flera gånger från platsen men, återvände sig för att tillfoga sitt offer nya hugg. Det tog en halvtimma innan mördaren fullbordat mordet. Medan mördaren attackerade ropade offret hela tiden på hjälp. Efteråt framkom att minst 38 personer hade stått i sina fönster och bevittnade mordet. De 38 ögonvittnena företog sig ingenting alls!

Benen är trötta men själen är utvilad

”I kampen mellan klippan och forsen vinner alltid forsen,

Inte genom styrka men genom uthållighet”

Stigen jag vandrar längs är lång och kanske livstid.

En tuff resa med krokiga vägar, osäkra underlag, luriga och vilseledande skyltar.

Axlarna är böjda under tyngden av ryggsäcken fylld med skam och smuts.

Upplevelserna längs vägen har varit mycket smärtsamma.

Men, Jag känner mig mer levande än jag någonsin har gjort!

Sanningen är min kompass och känslan av fullbordandet är min styrka.

Och, att nå stigens slut blir en sann belöning!

"Domstolarna är till för medborgarna”

”Hela rättväsendets uppgift är den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet.”
”De agerar med respekt för individerna………. och är en stabil aktör i demokratins tjänst……. ”

Den 20 augusti bekräftades att den rådman, som har avvisat min stämningsansökan mot Umeå universitet utan att delge mig beslutet och vidarebefordrat min överprövningsansökan till fel instans och därför försinkat mitt mål ytterligare några månader, är och har varit i tjänst vid Umeå universitet.

Ingen kan se en styckad själ som finns i en levande begravd kropp!

Idag har jag fått ett brev undertecknat av kanslichefen vid Lärarnas Riksförbund i vilket LR har äntligen brutit tystnaden och erkänt att De har preskriberad min rätt till domstols provning.

Ja- det är sant. Min snart tvåårig slit i motvind omintetgörs hux flux på ett A4-ark!

Till råga på allt annat som jag under resans gång har varit utsatt för, känns detta som rena "AVRÄTTNINGEN"!
Det handlar om makt- och ämbetes missbruk gentemot en kvinna som i en mycket utsatt social ställning har helt ensam kämpat för sin rätt.

Och allt detta händer i en rättsstat med demokratiska värderingar!
Som muslimsk kvinna var mina rättigheter halverade. Som invandrarkvinna är mina rättigheter helt obefintliga.

Som muslimsk kvinna var jag under kvinnoförtryck. Som invandrarkvinna är jag berövad mitt människovärde.

Som muslimsk kvinna hade jag inget offentligt liv. Som invandrarkvinna saknar jag ett värdigt liv.

Jag var avvikande i mitt gamla hemland. Det är jag i mitt nya också!

Jag saknar tillhörighet!!