måndag 19 mars 2007

Det är inte uppsägningen som är viktig! Viktig är hur man behandlat mig!!

Efter 5 månader isolering och allt som jag har varit utsatt för har nu universitetet kommit med sitt förslag!
Jag ska antingen får ersättning motsvarande 18 månaders lön och sluta eller får andra arbetsuppgifter men INTE UNDERVISNING. Jag är en skicklig lärare som är kompetent i flera ämnen. Vad skulle jag göra annars om inte undervisar?
Personalchefen uppskattar en skicklig och mångkomptent lärare som gör rätt ifrån sig genom att erbjuda två alternativa förslag. Köpas ut eller göra andra arbetsuppgifter men INTE FÖRELÄSA!

Förstår bara inte varför jag i 5 månader har försatts i karantän innan förslaget kommit upp på bordet?

För 20 år sedan flydde jag från fanatism och diktatorisk förtryck till Sverige på längtan efter frihet, respekt, civilisation och demokrati.

Efter 20 år vistelse i Sverige längtar jag nu efter ett värdigt liv. Det liv som jag en gång haft!

Jag längtar nu efter mig själv! Det Jaget som jag en gång varit.

Jag längtar efter livslust och livsglädje. Det som dessa människor har avsiktigt berövat mig!

Nu efter 20 år vistelse i Sverige längtar jag efter min MÄNNISKOVÄRDE och YRKESSTOLTHET!

Hade jag för 20 år sedan vetat vad civilisation, demokrati och frihet kan innebära skulle jag hellre stå ut med fanatism i den autoritära staten.

Dessa människor har tagit allt, precis allt ifrån mig och skadat mig ordentligt!
Dessa människor har totalt förändrat mitt liv, mina värderingar och min syn på människor!
Allra värst har dessa människor FÖRSTÖRT MIN BILD AV SVERIGE!

Mullorna skulle inte ha kunnat omvandla mig till det som dessa civiliserade människor i ett demokratiskt samhälle med fantastiska lagar har lyckats göra!

Nu har dessa människor rivit alla vägar och jag ser ingen annan utväg än att väcka åtal för mina berövade rättigheter!