Efter 5 månader isolering och allt som jag har varit utsatt för har nu universitetet kommit med sitt förslag!
Jag ska antingen får ersättning motsvarande 18 månaders lön och sluta eller får andra arbetsuppgifter men INTE UNDERVISNING. Jag är en skicklig lärare som är kompetent i flera ämnen. Vad skulle jag göra annars om inte undervisar?
Personalchefen uppskattar en skicklig och mångkomptent lärare som gör rätt ifrån sig genom att erbjuda två alternativa förslag. Köpas ut eller göra andra arbetsuppgifter men INTE FÖRELÄSA!
Förstår bara inte varför jag i 5 månader har försatts i karantän innan förslaget kommit upp på bordet?
För 20 år sedan flydde jag från fanatism och diktatorisk förtryck till Sverige på längtan efter frihet, respekt, civilisation och demokrati.
Efter 20 år vistelse i Sverige längtar jag nu efter ett värdigt liv. Det liv som jag en gång haft!
Jag längtar nu efter mig själv! Det Jaget som jag en gång varit.
Jag längtar efter livslust och livsglädje. Det som dessa människor har avsiktigt berövat mig!
Nu efter 20 år vistelse i Sverige längtar jag efter min MÄNNISKOVÄRDE och YRKESSTOLTHET!
Hade jag för 20 år sedan vetat vad civilisation, demokrati och frihet kan innebära skulle jag hellre stå ut med fanatism i den autoritära staten.
Dessa människor har tagit allt, precis allt ifrån mig och skadat mig ordentligt!
Dessa människor har totalt förändrat mitt liv, mina värderingar och min syn på människor!
Allra värst har dessa människor FÖRSTÖRT MIN BILD AV SVERIGE!
Mullorna skulle inte ha kunnat omvandla mig till det som dessa civiliserade människor i ett demokratiskt samhälle med fantastiska lagar har lyckats göra!
Nu har dessa människor rivit alla vägar och jag ser ingen annan utväg än att väcka åtal för mina berövade rättigheter!
måndag 19 mars 2007
tisdag 30 januari 2007
Jag är en tillsvidare anställd av staten som tillsvidare sitter i karantän
Mitt arbetsliv är en historia om ett mångårigt lidande. Nu har det gått 106 dagar sedan min chef och personalchefen har satt mig i karantän. Jag svävar sedan dess i ovisshet med en ständig inneboende oro. Jag lever mellan hopp och förtvivlan utan att veta vad som pågår och vad som kommer att hända i framtiden. Detta handlar om mig och min framtid men jag i alla avseende har undanhållits information.
Till en följd av hanteringen av trakasserier som jag varit utsatt för begravdes min arbetskarriär genom beslut av bl. a. personalchefen hösten 2003. Fortsättningsviss stängdes jag av den 16 oktober 2006 från kontakten med studenterna och fråntogs jag mina samtliga arbetsuppgifter.
Som en avslutning på planerna underrättades jag 18 oktober om att universitetet avser att säga upp mig. Så var målet uppnått!
Med detta fasansfulla, onödiga inslag fråntogs jag inte bara mina arbetsuppgifter utan mitt MÄNNISKOVÄRDE och min STOLTHET.
Som jag förstår hade man redan i april 2006 bestämt sig för att bli av med mig. Den 18 november underrättades jag om uppsägning. Sedan dess vet jag inte vad som pågår bakom kulisserna? Jag vet inte vad jag har gjort för fel? Jag vet inte vad jag straffas för? Jag vet inte varför jag befinner mig i denna situation? Jag vet inte vad jag väntar på att hända? Eller hur länge till ska jag befinna mig i denna ohållbara situation? Jag håller på att bryta ner med tiden och psykiskas ihjäl!
Vi tre dvs (jag, min chef och personalchefen) är anställda av staten. Jag har i alla mina 14 år som statligt anställd arbetat omsorgsfullt, ärligt och hederligt. Jag har aldrig misskött mitt arbete medan chefen och personalchefen har i flera avseenden brustit i sina roller och svikit staten då de utsatt statens anställd (dvs mig) för olika otillåtna handlingar och försatt mig i denna situation som jag idag befinner mig i.
Min nuvarande situation är inte mer hållbar än det jag tidigare under årtal befann mig i. Jag känner mig omringad av ansiktslösa varelsen som är omklädda till människor. Dessa varelsen går tätare och tätare ihop och gör ringen runt mig mindre så att jag inte nu längre kan andas. Jag kvävs!
År 2006 och i Sverige ska INGEN behöva behandlas som jag har blivit behandlad. Det ska inte vara acceptabelt att en anställd, MÄNNISKA, under flera år blir psykiskt misshandlad på ett så ofattbart sätt på sin arbetsplats och sedan helt sönderkrossad ska slängas ut med smuts i bagaget! Vad är detta för system? Vad är denna för arbetsmiljö? Vilka är dessa för varelse? Och vad säger lagen, AML, MBL, LAS och ....?
Med denna utmattningsteknik kommer man inte att lyckas få mig att ge upp! Jag tror på det jag gör, hoppas på att kunna få sanningen att segra och drömmer om denna dag!!
Till en följd av hanteringen av trakasserier som jag varit utsatt för begravdes min arbetskarriär genom beslut av bl. a. personalchefen hösten 2003. Fortsättningsviss stängdes jag av den 16 oktober 2006 från kontakten med studenterna och fråntogs jag mina samtliga arbetsuppgifter.
Som en avslutning på planerna underrättades jag 18 oktober om att universitetet avser att säga upp mig. Så var målet uppnått!
Med detta fasansfulla, onödiga inslag fråntogs jag inte bara mina arbetsuppgifter utan mitt MÄNNISKOVÄRDE och min STOLTHET.
Som jag förstår hade man redan i april 2006 bestämt sig för att bli av med mig. Den 18 november underrättades jag om uppsägning. Sedan dess vet jag inte vad som pågår bakom kulisserna? Jag vet inte vad jag har gjort för fel? Jag vet inte vad jag straffas för? Jag vet inte varför jag befinner mig i denna situation? Jag vet inte vad jag väntar på att hända? Eller hur länge till ska jag befinna mig i denna ohållbara situation? Jag håller på att bryta ner med tiden och psykiskas ihjäl!
Vi tre dvs (jag, min chef och personalchefen) är anställda av staten. Jag har i alla mina 14 år som statligt anställd arbetat omsorgsfullt, ärligt och hederligt. Jag har aldrig misskött mitt arbete medan chefen och personalchefen har i flera avseenden brustit i sina roller och svikit staten då de utsatt statens anställd (dvs mig) för olika otillåtna handlingar och försatt mig i denna situation som jag idag befinner mig i.
Min nuvarande situation är inte mer hållbar än det jag tidigare under årtal befann mig i. Jag känner mig omringad av ansiktslösa varelsen som är omklädda till människor. Dessa varelsen går tätare och tätare ihop och gör ringen runt mig mindre så att jag inte nu längre kan andas. Jag kvävs!
År 2006 och i Sverige ska INGEN behöva behandlas som jag har blivit behandlad. Det ska inte vara acceptabelt att en anställd, MÄNNISKA, under flera år blir psykiskt misshandlad på ett så ofattbart sätt på sin arbetsplats och sedan helt sönderkrossad ska slängas ut med smuts i bagaget! Vad är detta för system? Vad är denna för arbetsmiljö? Vilka är dessa för varelse? Och vad säger lagen, AML, MBL, LAS och ....?
Med denna utmattningsteknik kommer man inte att lyckas få mig att ge upp! Jag tror på det jag gör, hoppas på att kunna få sanningen att segra och drömmer om denna dag!!
torsdag 30 november 2006
Ett klargörande till att allt inte är så självklart som det ser ut!
Somliga vill hellre spela bakom kulisserna!
Vi alla människor är bra på något! Och min kollega X är bäst på det han gör!
Min kollega X har rätt att agera precis som han vill, det har han all rätt till. Men han får stå för konsekvenserna också.
Jag kommer ihåg mitt första intryck av honom när kollega Y hade under föreläsningen.... Min kollega X gick då till studenterna och efter kort kom han tillbaka och sa mycket stolt till oss kollegor ”NU ÄR DET LUGNT”.
Min kollega X får ta vilken ställning han vill, det har han all rätt till. Men jag minns en annan incident då....
Min kollega X får välja hur han vill framträda, det har han all rätt till. Men jag minns ännu ett annat tillfälle då........
Min kollega X får göra hur han vill, det har han all rätt till men sådana exempel fastnar vid minnet!! Och jag har massor i mitt.
Näst sista var våren 2006. Men den här gången fick min kollega X inte träda fram utan då en starkare person tagit över hans roll... och då blev det också LUGNT!
Min kollega X får gärna fortsätta spela bakom kulisserna det är hans val, och han har all rätt till det. Men han får acceptera att man kan bli generad av det!
Mina kollegor får nu uttrycka sin orolighet för att det jag gör kan skada utbildningen, det har de all rätt till att vara. Men de får veta att utbildningen, trots att den glänser på ytan, är tyvärr redan tackvare ….. SKADAD. Man ska stå för konsekvenserna! Sista droppen droppar någon gång!!
Vi alla människor är bra på något! Och min kollega X är bäst på det han gör!
Min kollega X har rätt att agera precis som han vill, det har han all rätt till. Men han får stå för konsekvenserna också.
Jag kommer ihåg mitt första intryck av honom när kollega Y hade under föreläsningen.... Min kollega X gick då till studenterna och efter kort kom han tillbaka och sa mycket stolt till oss kollegor ”NU ÄR DET LUGNT”.
Min kollega X får ta vilken ställning han vill, det har han all rätt till. Men jag minns en annan incident då....
Min kollega X får välja hur han vill framträda, det har han all rätt till. Men jag minns ännu ett annat tillfälle då........
Min kollega X får göra hur han vill, det har han all rätt till men sådana exempel fastnar vid minnet!! Och jag har massor i mitt.
Näst sista var våren 2006. Men den här gången fick min kollega X inte träda fram utan då en starkare person tagit över hans roll... och då blev det också LUGNT!
Min kollega X får gärna fortsätta spela bakom kulisserna det är hans val, och han har all rätt till det. Men han får acceptera att man kan bli generad av det!
Mina kollegor får nu uttrycka sin orolighet för att det jag gör kan skada utbildningen, det har de all rätt till att vara. Men de får veta att utbildningen, trots att den glänser på ytan, är tyvärr redan tackvare ….. SKADAD. Man ska stå för konsekvenserna! Sista droppen droppar någon gång!!
tisdag 28 november 2006
Några ord till styrelsen för BASTU!
Jag är TACKSAM för den tid som jag har använt BASTU:s gästbok för att kommunicera med studenterna!
Det brev som igår var utskickat från BASTU:s styrelse till BMA lärare, doktorander och även till personalchefen förklarar väl denna sidans goda mål.
Jag känner för att uttrycka mig om en mening i brevet som direkt riktar sig mot mina uttalande, nämligen ”en del av innehållet i inläggen kan måla upp en bild av programmet som vi från studentens synvinkel inte anser stämma med verkligheten”.
Det jag vill framföra här är att jag står för varje ord som jag har skrivit i BASTU:s gästbok och har aldrig försökt måla upp en falsk bild av någon/något. Om någon tvekar på ett enda ord som jag har påstott så är jag förberedd att lämna ut material som bekräftar mitt uttalande.
Jag lovar att den största anledningen till att jag har hamnat i den situation som jag befinner mig nu idag är repressalier följd av det att jag ifrågasatt min arbetssituation vid både forsknings- och arbetsplatsen samt oegentligheter och falskheter gentemot studenter och programmet.
1986 rymde jag från kvinnoförtrycket i mitt hemland till Sverige. Då kunde jag aldrig tro att jag år 2006 och i ”den finaste av världar” skulle bli förtryckt av ett civiliserat system på detta ofattbara sätt.
Jag lever för mitt yrke, brinner för BMA programmet och för er, BMA studenter, som alltid har med era uppskattande och goda ord tillfört mig den styrka som jag behövt för att kunna klara mig igenom svårigheterna genom åren.
Nu har jag bestämt mig för att dela mitt arbetsliv med alla som vill läsa i min hemsida, http://www.homamirzaie.blogspot.com/ .
Detta brev lägger jag ut på min hemsida!
Med ärliga hälsningar, Homa Mirzaie
Det brev som igår var utskickat från BASTU:s styrelse till BMA lärare, doktorander och även till personalchefen förklarar väl denna sidans goda mål.
Jag känner för att uttrycka mig om en mening i brevet som direkt riktar sig mot mina uttalande, nämligen ”en del av innehållet i inläggen kan måla upp en bild av programmet som vi från studentens synvinkel inte anser stämma med verkligheten”.
Det jag vill framföra här är att jag står för varje ord som jag har skrivit i BASTU:s gästbok och har aldrig försökt måla upp en falsk bild av någon/något. Om någon tvekar på ett enda ord som jag har påstott så är jag förberedd att lämna ut material som bekräftar mitt uttalande.
Jag lovar att den största anledningen till att jag har hamnat i den situation som jag befinner mig nu idag är repressalier följd av det att jag ifrågasatt min arbetssituation vid både forsknings- och arbetsplatsen samt oegentligheter och falskheter gentemot studenter och programmet.
1986 rymde jag från kvinnoförtrycket i mitt hemland till Sverige. Då kunde jag aldrig tro att jag år 2006 och i ”den finaste av världar” skulle bli förtryckt av ett civiliserat system på detta ofattbara sätt.
Jag lever för mitt yrke, brinner för BMA programmet och för er, BMA studenter, som alltid har med era uppskattande och goda ord tillfört mig den styrka som jag behövt för att kunna klara mig igenom svårigheterna genom åren.
Nu har jag bestämt mig för att dela mitt arbetsliv med alla som vill läsa i min hemsida, http://www.homamirzaie.blogspot.com/ .
Detta brev lägger jag ut på min hemsida!
Med ärliga hälsningar, Homa Mirzaie
fredag 24 november 2006
Till mina studenter!!
Under många år skämdes jag och gömde mig i ett svart hål.
Jag var rädd, vad händer om det kommer ut?
Om det kommer ut hur skulle jag stå inför studenterna och undervisa?
Om det kommer ut hur skulle min familj hantera det?
Om det kommer ut hur skulle jag själv hantera det sociala livet då jag är utpekad?
I tystnadens mörker och i min ensamhet sjönk jag djupare och djupare. Jag krympte och blev mindre och mindre. Så småningom kände jag inte igen mig själv längre. Jag var en annan individ.
Nu har det hänt! Det har kommit ut och jag med! Nu förstår jag hur förståndiga ni unga, vuxna människor är! Jag ser hur bra min familj hanterar detta! Och jag får stöd från samhället istället för att känna mig utpekad.
Jag lämnade det svarta hålet! Och nu lyser det överallt!
Helt plötslig är jag inte ensam längre! Ni finns, min familj finns och samhället finns!
Vad dum jag var!
Jag vet inte om detta är dröm eller om det svarta var en mardröm!
Men jag vet vad jag vill!
Drömmen ska inte sluta!!
Jag var rädd, vad händer om det kommer ut?
Om det kommer ut hur skulle jag stå inför studenterna och undervisa?
Om det kommer ut hur skulle min familj hantera det?
Om det kommer ut hur skulle jag själv hantera det sociala livet då jag är utpekad?
I tystnadens mörker och i min ensamhet sjönk jag djupare och djupare. Jag krympte och blev mindre och mindre. Så småningom kände jag inte igen mig själv längre. Jag var en annan individ.
Nu har det hänt! Det har kommit ut och jag med! Nu förstår jag hur förståndiga ni unga, vuxna människor är! Jag ser hur bra min familj hanterar detta! Och jag får stöd från samhället istället för att känna mig utpekad.
Jag lämnade det svarta hålet! Och nu lyser det överallt!
Helt plötslig är jag inte ensam längre! Ni finns, min familj finns och samhället finns!
Vad dum jag var!
Jag vet inte om detta är dröm eller om det svarta var en mardröm!
Men jag vet vad jag vill!
Drömmen ska inte sluta!!
torsdag 23 november 2006
Mail korrespondens (2006-11-21)
To: SULF
Date: Tue, 21 Nov 2006 09:14:05 +0100
Hej,
Lönen och semestrarna tar vi vid ett lämpligt tillfälle och med en opartisk, extern utredare.
Däremot skulle jag vilja be dig att vara snäll och ger mig ett enda exempel av de bästa åtgärder som ni på SULF har gjort för mig! Under 5 år har jag varit utsatt för mängder av hemska och omänskliga saker som jag själv inte tror att de i verklighet har hänt mig. I alla avseende var SULF på arbetsgivarens förmån passiv trots att jag har hela tiden informerat er och vädjat förgäves om hjälp. Jag har inte ens fått mina brev besvarat!!
Ord och handling är två skilda saker!! Hur kan du känna dig ärligt då du säger att SULF har gjort bästa för mig? I praktiken har jag inte alls fått stöd från facket. Snarare tvärtom, för varje gång jag har sökt hjälp hos er blev situationen värre och min chef blev mer och mer avogt inställd mot mig.
Beträffande sista incidenten som fortfarande pågår blev ni aktiva först efter att jag hade redan bekostat mig två privata advokater. Och nu utan min kännedom och på arbetsgivaren begäran diskuterar ni mig i min frånvaro.
Kära E! TYSTNAD ÄR INTE DUMHET!! Jag har i många år och beroende på omständigheterna varit EN TYST ÅSKÅDARE. Men jag har både sett och hört!
Jag har under mina 14 år som statlig anställd jobbat omsorgsfullt, ärligt och hårt. Under den månaden som jag har varit avstängd från mina arbetsuppgifter har mitt arbetsliv gått flera gånger i repris. Jag har INTE hittat ett enda misstag som jag har under åren begått. Bland mina kollegor har jag både FORMELL, PRAKTISK och PEDAGOGISK högsta kompetensen. DET ENDA FEL SOM JAG HAR HITTAT HOS MIG ÄR MIN BAKGRUND!! Det gör att min kompetens och mina arbetsinsatser inte är lika värda som mina kollegors. Helt enkelt JAG SOM JAG ÄR INTE PASSAR!!
Jag ångrar mig djupt för alla år i vilka jag har varit medlem hos SULF och har betalt avgift. Hade jag inte varit medlem hos er var jag åtminstone säkert att ingen skulle gå bakom min rygg!!
En annan sak som jag ångra mig djupt är att jag inte lyssnade på dig då du vid andra mötet och utanför Immunologen sa till mig att Johnny Karlsson INTE GILLAR då jag säger emot honom. Först efter att mötet var slut förstod jag vad du menade!!
Detta bev och svaret lägger jag ut på nätet!
/Homa M
Date: Tue, 21 Nov 2006 09:14:05 +0100
Hej,
Lönen och semestrarna tar vi vid ett lämpligt tillfälle och med en opartisk, extern utredare.
Däremot skulle jag vilja be dig att vara snäll och ger mig ett enda exempel av de bästa åtgärder som ni på SULF har gjort för mig! Under 5 år har jag varit utsatt för mängder av hemska och omänskliga saker som jag själv inte tror att de i verklighet har hänt mig. I alla avseende var SULF på arbetsgivarens förmån passiv trots att jag har hela tiden informerat er och vädjat förgäves om hjälp. Jag har inte ens fått mina brev besvarat!!
Ord och handling är två skilda saker!! Hur kan du känna dig ärligt då du säger att SULF har gjort bästa för mig? I praktiken har jag inte alls fått stöd från facket. Snarare tvärtom, för varje gång jag har sökt hjälp hos er blev situationen värre och min chef blev mer och mer avogt inställd mot mig.
Beträffande sista incidenten som fortfarande pågår blev ni aktiva först efter att jag hade redan bekostat mig två privata advokater. Och nu utan min kännedom och på arbetsgivaren begäran diskuterar ni mig i min frånvaro.
Kära E! TYSTNAD ÄR INTE DUMHET!! Jag har i många år och beroende på omständigheterna varit EN TYST ÅSKÅDARE. Men jag har både sett och hört!
Jag har under mina 14 år som statlig anställd jobbat omsorgsfullt, ärligt och hårt. Under den månaden som jag har varit avstängd från mina arbetsuppgifter har mitt arbetsliv gått flera gånger i repris. Jag har INTE hittat ett enda misstag som jag har under åren begått. Bland mina kollegor har jag både FORMELL, PRAKTISK och PEDAGOGISK högsta kompetensen. DET ENDA FEL SOM JAG HAR HITTAT HOS MIG ÄR MIN BAKGRUND!! Det gör att min kompetens och mina arbetsinsatser inte är lika värda som mina kollegors. Helt enkelt JAG SOM JAG ÄR INTE PASSAR!!
Jag ångrar mig djupt för alla år i vilka jag har varit medlem hos SULF och har betalt avgift. Hade jag inte varit medlem hos er var jag åtminstone säkert att ingen skulle gå bakom min rygg!!
En annan sak som jag ångra mig djupt är att jag inte lyssnade på dig då du vid andra mötet och utanför Immunologen sa till mig att Johnny Karlsson INTE GILLAR då jag säger emot honom. Först efter att mötet var slut förstod jag vad du menade!!
Detta bev och svaret lägger jag ut på nätet!
/Homa M
Mail korrespondens (2006-11-20)
Date: Mon, 20 Nov 2006 09:38:58 +0100
To: Homa Mirzaie
Hej Homa!
Vi gör inget bakom din rygg. SULF måste begära tid för överläggning annars tappar vi den möjligheten. Om du då inte vill att vi skall utnyttja den möjligheten blir det ingen överläggning. Givetvis har ingen tänkt ha någon överläggning utan ditt samtycke.
Jag tycker det är tråkigt att du inte förstår att SULF vill ditt bästa och så har det varit hela tiden.
Semesterhanteringen har jag hittills inte brytt mig om att kommentera men svaret är att du är skyldig att ansöka om semester varje år. Gör du inte det är arbetsgivaren skyldig att lägga ut semester annars bryter arbets givaren mot lagen.
Jag önskar att du skulle vilja att vi kunde återuppta kontakten igen och få försöka hjälpa dig att förhandla så du förhoppningsvis kan få återgå till arbetet med undervisning så fort som möjligt.
Men du måste samarbeta med mig och SULF om det skall vara möjligt.
När det gäller din lön har vi förhandlat och också varit extra noga med att se till att du inte diskrimineras så nu tycker jag vi får konsentrera oss på att få bort varslet om uppsägning.
Om inget görs blir du uppsagd så är lagen. Du får inte heller tillbaka arbetet om uppsägningen skulle vara felaktig du får ev ett skadestånd om du vinner process som du sköter själv i domstol.
Jag tycker det är oförskämtatt skriva att vi tycker du är utvecklingsstörd. Jag har alltid haft största respekt för din intellktuella förmåga och också alltid gjort mitt bästa för att lösade problem som uppstått.
Än en gång vädjar jag till dig att låt oss nu samarbeta för att försöka lösa den uppkomna situationen.
Med vänlig hälsning/ SULF
To: Homa Mirzaie
Hej Homa!
Vi gör inget bakom din rygg. SULF måste begära tid för överläggning annars tappar vi den möjligheten. Om du då inte vill att vi skall utnyttja den möjligheten blir det ingen överläggning. Givetvis har ingen tänkt ha någon överläggning utan ditt samtycke.
Jag tycker det är tråkigt att du inte förstår att SULF vill ditt bästa och så har det varit hela tiden.
Semesterhanteringen har jag hittills inte brytt mig om att kommentera men svaret är att du är skyldig att ansöka om semester varje år. Gör du inte det är arbetsgivaren skyldig att lägga ut semester annars bryter arbets givaren mot lagen.
Jag önskar att du skulle vilja att vi kunde återuppta kontakten igen och få försöka hjälpa dig att förhandla så du förhoppningsvis kan få återgå till arbetet med undervisning så fort som möjligt.
Men du måste samarbeta med mig och SULF om det skall vara möjligt.
När det gäller din lön har vi förhandlat och också varit extra noga med att se till att du inte diskrimineras så nu tycker jag vi får konsentrera oss på att få bort varslet om uppsägning.
Om inget görs blir du uppsagd så är lagen. Du får inte heller tillbaka arbetet om uppsägningen skulle vara felaktig du får ev ett skadestånd om du vinner process som du sköter själv i domstol.
Jag tycker det är oförskämtatt skriva att vi tycker du är utvecklingsstörd. Jag har alltid haft största respekt för din intellktuella förmåga och också alltid gjort mitt bästa för att lösade problem som uppstått.
Än en gång vädjar jag till dig att låt oss nu samarbeta för att försöka lösa den uppkomna situationen.
Med vänlig hälsning/ SULF
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
